Mitt första träningsminne

Dag två i Upp o Hoppas juniutmaning.

Min pappa var en gång i tiden en elitsatsande orienterare och han har också tävlat mycket i längdskidor. Så hela mitt liv har jag åkt längdskidor och mitt första träningsminne (jag kopplar det till organiserad träning med klubb) är då såklart just skidträning med VIF och min pappa. Jag avskydde den här träningen och jag vet faktiskt inte hur många säsonger min pappa fick med mig. Mitt första träningsminne är att vi ska åka upp för vårt elljusspårs “mördarbacke” och sedan ner igen, antar att det var intervaller eller backträning och jag tyckte inte alls att det var kul, mest jobbigt och bakhalt. Jag gick nog mest på skidorna för att mina kompisar Sandra och Marlene gick där, de var ju dessutom mycket bättre och tyckte att det var kul med skidor. Jag minns inte eller hur gammal jag var. Någon stor skidåkare blev jag ju inte, men jag har åkt skidor hela livet, det har jag aldrig slutat att göra även om jag mest är en finåkare (helst på fjället en solig dag).

Den första idrott som jag själv valt att utföra, som jag ville göra för min skull, var basket som jag började spela när jag var 10år och slutade spela när jag var 15år. Jag hade kul på basketen, även om jag inte var någon talang direkt och rätt så kort så hade jag kul. Och det är glädjande i min träning som jag tycker är viktigast nu, jag tränar på ett sätt som gör att jag är taggad på nästa träningspass direkt jag avslutat ett!

Åter till verkligheten

Idag var det dags, klockan ringde 05.58(skruttan och jag brukar ju sova till 07.30!!!), jag snozzzzade två gånger, sedan klev jag upp ur sängen, tog mig in i duschen och åt sedan mitt ägg och begav mig till jobbet. Jag har faktiskt inte haft någon jobbångest inför starten och första dagen gick hyfsat fort, trotts att jag inte fick igång min dator på hela dagen.
Väl hemma igen blev det att laga middag, kikärtsbiffar och sedan en kort promenad och rörlighetsträning med pinne framför En svensk klassiker. Nu ligger jag i sängen och hoppas att jag ska somna fort och ha lika lätt för att komma ur sängen imorgon som jag hade idag!

Introduktion till Lajsans Utmaning

Det här är starten av Upp och Hoppas 30-dags träningsbloggutmaning för min del. En introduktion av min träningsblogg.

Jag har sporadiskt bloggat här mest om min träning och då för min egen skull, att skapa tydliga mål. Jag har inte delat med mig av bloggen till så många, fram tills idag.

Träning har de senaste åren varit min största hobby och jag har lagt ner många timmar på den. Men det senaste 1,5 året har det inte blivit så mycket träning då jag varit gravid och fått min skrutta. Sedan i höstas har jag försökt komma igång igen med träningen, men jag har haft det svårt med motivationen, viljan, orken, balansen i livet. Men det har börjat vända nu och här kommer ni kunna följa min väg tillbaka till mitt starka och balanserade Jag.

Den träning jag tycker är allra roligast är styrketräning och spinning. Jag skulle vilja bli bättre på att rasta min MTB också, jag är ju grymt cykelrädd, men det ska jag försöka jobba på under den här sommaren.

Välkommen hit och hoppas du känner för att titta in hos mig igen!